Var inne på SÖS på kontroll igår. Kände minskade fosterrörelser och blev orolig. Kan säga att denna graviditet har gett mig mer oro och nervositet än Tims.

Ringde iaf in och fick komma på en gång. CTG kurva igen och hjärtat lät jätte fint.

Överläkaren kommer in efter ca 30 min och ska känna i mig och göra Ultraljud för han hade fortfarande inte rört sig, mer än svaga rörelser. Och min lilleman är en liten fighter som rört sig massvis från början så det var inte en inbillning.

Hon trycker in fingrarna i mig #satanvaontdetgjorde!! Öppen 1 cm och 3 cm livmodertapp. OK, säger inte mig mycket, känner en viss glädje över att jag öppnats eftersom jag haft värkar och på förra kontrollen var sluten som en mussla enligt den läkaren.

Sedan ultraljud. Får se min lilla sötnos. Ligger så långt ner med huvudet. Läkaren frågar om jag vet vad det är för kön. Säger att det är en pojke.

- Ja då kan du få det bekräftat, för snoppen har jag sett tydligt. :)

Hon buffar och trycker på magen, allt för att han ska reagera, Inget händer....jag börjar bli nervös. Ja hjärtat slår men tänk om han har fel på nervsystemet, tänk om han inte kan röra sig, tänk om....osv osv.

Säger till henne att jag vägrar åka hem förrän allt ser perfekt ut annars får de ta ut honom. Får som svar att hon inte låter mig åka hem förrän han rört sig...

Efter en hel del buffande på magen och tryckande av läkaren så rör han sig tillslut. Inte bara en gång utan han vaknar verkligen till. VILKEN LÄTTNAD!

Jag får åka hem och vänta in värkar.

 

Hela natten ligger jag med förvärkar som gör ganska ont. Börjar känna hopp om att det kanske är igång. Undersökningen retade garanterat hinnan sk hinnsvepning och det kan få igång förlossningen. Men klev upp vid 08 och efter det är de värkarna som bortblåsta. Haft nån enstaka under dagen men annars bara sammandragningar. Har nog öppnats nån centimeter till iaf, såna värkar var det åtminstone.

 

Nu är jag verkligen verkligen trött på detta, skulle göra vad som helst för en igångsättning. . .